söndag 30 september 2012

Pierrot på Operan


Jag och Annie mötte igår upp Rose-Marie och Zack för att se föreställningen Pierrot på Operan här i Stockholm. Vi var lite oroliga att de skulle reagera på att det var en pantomin, dvs att de inte pratade. Men de satt som trollbundna rakt igenom den 40 min långa föreställningen.

Det var en hel del balett och det hände saker precis hela tiden. Det var fascinerande, magiskt, roligt och så fint. Dessutom var det en gullig story bakom allt. En förtrollande föreställning som jag varmt rekommenderar till alla barn och vuxna. 

Efteråt gick vi till Gallerian och åt en massa youghurtglass. Annie och Zack tog jordgubb med minmarshmallows och minismarties och vi mammor tog nougat med nötkross. Sedan bar det hem till småsyskonen.

/Linda

Bokmässan 2012


Bildkälla

Just nu pågår ju bokmässan i Göteborg. Jag har tyvärr inte möjlighet att åka dit men jag är lite avundsjuk på alla som är där. I år är Norden och nordisk litteratur i fokus och en av alla gäster är vår egen nobelpristagare Tomas Tranströmer.
Bildkälla
Jag hade turen att få gå på mässan för några år sedan när jag bodde i Göteborg och det var verkligen en upplevelse. Böcker från golv till tak och människor överallt. Precis som det ska vara med andra ord.

/Moa

lördag 29 september 2012

Litteraturutredningen tycker till

I veckan publicerades en artikel på DN debatt som ledamöterna i Litteraturutredningen skrivit. De har bland annat undersökt svenskarnas läsvanor och kommit fram till att det läsningen har haft en nedgång de senaste åren, främst bland unga pojkar. Detta är naturligtvis allvarligt.

Litteraturutredningen lyfter fram flera punkter som de anser behövs förbättras men jag finner några av dessa särskilt intressant. De anser att man bör införa litteraturombud i förskolorna. Så här skriver de i debattartikeln:
All forskning visar att det är av stor vikt att barn tidigt får möta litteraturen för att få en god läsförmåga. Samtidigt vet vi att det pedagogiska innehållet i förskolan varierar. Vi föreslår därför att Skolverket får i uppdrag att initiera en försöksverksamhet med läsombud i förskolorna där samarbete med folkbiblioteken är en viktig del.
De lyfter även fram vikten av bemannade skolbibliotek, vilket långt ifrån alla skolor har för tillfället. Detta är ett utomordentliga förslag. Det ska bli spännande att se om deras debattartikel får något genomslag. Jag hoppas det.

/Moa

fredag 28 september 2012

Högläsningens betydelse

I Metro häromdagen hade Läsrörelsen en stor annons som bland annat lyfte fram vikten av högläsning. Jag fastnade för en kort intervju med litteraturpedagogen Susanna Ekström. Hon listar massor av anledningar för varför man ska läsa högt för sina barn.

Susanna Ekström berättar att högläsning bland annat är ett sätt att umgås och lära känna sina barn, att barnen tillägnar sig ett större ordförråd, förbättrar sitt språk och själva har större möjlighet att bli goda berättare. Att barn som har god läsvana får ett mer utvecklat språk märker jag dagligen i mitt arbete som lärare. Det är ofta så att de elever som har svårt att uttrycka sig, både skriftligt och muntligt, inte heller har läst en hel bok.

Vidare menar Susanna att man inte ska sluta att läsa för sina barn trots att de lärt sig läsa. Det är nämligen väldigt ansträngande att som nybörjare ta sig igenom en text och det kan göra att barnet missar viktiga delar av innehållet.

Sedan är det ju mysigt också, även om barnet är lite större. Eller vad tycker ni? Läser ni högt för era barn?

Bildkälla


/Moa

torsdag 27 september 2012

Så har det alltid varit?

Förra sommaren var jag höggravid, smälltjock och tyckte allmänt synd om mig själv. Jag kände att det var inte mer än rätt att jag unnade mig något extra i min "eländiga" tillvaro. Det resulterade i en prenumeration på månadsmagasinet Mama. Nu, sådär ett år senare, dimper tidningen fortfarande ner i brevlådan och jag ser alltid framför mig hur jag ska krypa upp i soffan med en kopp kaffe och bara njuta av en lugn stund. Nu blir det ju aldrig så, när man har en klängig ettåring som också vill vara med och läsa. Hur som helst, detta inlägg ska inte handla om själva tidningen Mama utan om genus (såklart!).

I augustinumret 2012 ställer Mama en fråga till sina läsare om genus- och jämställdhetsarbetet i skolan. Frågan lyder: "Vad tycker du om att lärarna arbetar med genus och att motverka könsroller?". Frågan i sig är det väl inget fel på egentligen även om jag kan tycka att det är lite sorgligt att vi, år 2012, ens ska behöva reflektera kring ämnet. En mer naturlig fråga borde vara "Hur tycker du att lärarna ska arbeta med genus och för att motverka könsroller?" men strunt samma. Det som fick mig att reagera var framför allt en av läsarmammornas svar. Så här svarar Linda 32, mamma till Bella 7:


Det finns så mycket som upprör mig i mammans svar så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men jag börjar från början. Mamman lägger själv in begreppet hen som en naturlig del i skolans genus- och könsrollsarbete, vilket jag inte tycker är helt befogat. Jag har svårt att tro att någon lärare skulle få för sig att kalla en elev för hen, om det står klart att eleven är en tjej eller kille. Hen är inte ett ord som ska ersätta han och hon som pronomen, utan kan fungera som ett komplement. Om man inte vet vilket kön en person har är hen ett utmärkt litet ord som förenklar för oss. Istället för att behöva säga "han eller hon" räcker det med ett litet hen. Men det kanske viktigaste aspekten av ordet hen är att vi inte, som vi ofta gör i stor utsträckning, ska förutsätta att den vi pratar om är en kille (eller tjej för den delen). Detta är vanligt förekommande när vi pratar om olika yrken. Vi säger han om doktorn även om det numera är fler tjejer än killar som läser till läkare och vi säger hon om förskolepedagogen trots att det arbetar många duktiga killar på förskolorna. Då är det väl bättre att inte förutsätta något utan bara säga: "Jag ska träffa min nya läkare idag. Jag hoppas att hen är snäll och kompetent." Det är inte är inte värre än så.

Vidare till Linda. Hon undrar också varför vi ska tvinga barnen att leka med samma saker och vara lika. Detta är tyvärr en vanlig missuppfattning av vad genusarbete går ut på, att killar inte ska få leka med vissa leksaker och att tjejer inte ska få leka med andra. Det är precis tvärtom. Att vara en genussmart förälder och förskolepedagog handlar om att erbjuda alla barn, oavsett kön, alla leksaker. Försöka väcka ett intresse och göra typiska "pojkleksaker" spännande för flickor och tvärtom, att försöka få barnen att upptäcka nya saker och sidor hos sig själva. Om den lilla flickan sedan väljer att stanna i dockhörnan hela dagen så är det helt okej men då har hon i alla fall fått en möjlighet att välja själv. Genus handlar inte om att stöpa barnen i samma form utan att låta dem växa i den form de själva är skapade i. Genus handlar inte om att likformighet. Genus handlar om att alla barn är olika och att de ska få vara det.

http://www.genusfokus.se/om/vad-ar-genus/

Sedan kan jag bara inte låta bli att kommentera det klassiska argumentet som Linda använder sig av. "Tjejer har i alla tider lekt med dockor och killar har i alla tider lekt med bilar." I alla tider? Bilar har funnits i ca 100 år. 100 år är ingenting sett ur ett historiskt perspektiv. Det kan inte finnas en gen hos killar som gör att de skulle, rent biologiskt, dras till bilar. Killar har inte i alla tider lekt med bilar för bilar har inte funnits i alla tider. Sedan är det faktiskt så att bara för att något har funnits länge eller har blivit tradition behöver det inte innebära att det per automatik är bra. Slaveri, rasism och kvinnoförtryck har också funnits länge och under tidigare samhällen ansetts som helt naturliga företeelser, men inget vi idag vill lyfta fram som exempel på goda traditioner. Så det så.

Till sist säger ändå Linda att det är bra om lärarna arbetar för jämställdhet. Men i min värld är det i alla fall svårt att arbeta för jämställdhet utan att använda sig av genusteorier. Man kan inte tycka att genus är tramsigt och samtidigt tro att man kan arbeta för jämställdhet. Det går ju faktiskt inte.

http://varforskola.blogspot.se/2011/01/inskickat-tankar-om-genus.html

/Moa









Läsborgarmärket


Tog du simmärken då du var liten, baddaren och de andra? Nu kan ditt barn ta läsborgarmärken via Akademibokhandeln. De startade sin kampanj hösten 2011 och det blev omedelbar succé! Sådär 100 000 läskort har delats ut och över 30 000 läsborgarmärken.

Det är helt gratis och syftet är att uppmuntra barn som precis knäckt läskoden att läsa. Du hämtar helt enkelt ett läskort på Akademibokhandeln och väljer ut 5 böcker som ditt barn ska läsa. Då de 5 böckerna är avklarade så kan ni hämta ut det vita läsborgarmärket helt gratis från vilken akademibokhandel som helst. Om ditt barn vill ha fler läsborgarmärken så är det bara att fortsätta läsa. Du behöver inte köpa böckerna hos Akademibokhandeln.

Jag vurmar starkt för läsprojekt som uppmuntrar barn att läsa och Akademibokhandelsn initiativ är bara att gratulera. Jag vet att även Ljungby bibliotek bedriver en liknande kampanj under somrarna där barnen uppmuntras att läsa. Då de läst ett visst antal böcker får de en bok. Fram för fler sådana projekt!

/Linda

onsdag 26 september 2012

Stina Wirsén och Lilla Hjärtat


rabensjogren.se
Har ni följt kontroversen kring Stina Wirséns Lilla Hjärtat? I samband med lanseringen av filmen "Liten Skär och alla små brokiga"  tog debatten fart. Hennes Lilla Hjärtat beskylldes av vissa kritiker för att vara en karikatyr av svarta. De menade att hennes figur liknar en blackfacekaraktär, dvs en vit skådespelare som sminkat sig svart för att agera i ett teaterstycke (vanligt i USA för sådär hundra år sedan). Påföljden blev att en biograf i Lund tog beslutet att inte visa filmen och filmens affischer drogs tillbaka.

DN publicerade 20/9 Stina Wirséns reaktion på uppståndelsen kring hennes film- och sagoboksfigur. Hon beskriver i artikeln hur ledsen hon är:
– Jag är ledsen för att debatten har hamnat här. Jag har alltid jobbat för tolerans och alla barns lika värde. De som har följt mina böcker och filmer vet det.
Syftet med Lilla Hjärtat var att skapa en stark liten tjej, enligt Wirsén. Hon berättar vidare att hon har haft mycket kontakt med afrosvenskar och att de har varit positiva till hennes karaktär.

Jag är själv en stor beundrare av Wirséns böcker för de minsta. De charmigt oförutsägbara "Vem är arg", "Vem är söt", "Vems kompis", "Vems byxor" gick på högvarv då min dotter Annie var yngre.  Filmen baserad på Vem är-böckerna, "Vem är var", blev min dotters första fantastiska steg in i biovärlden; med en liten burk pop corn satt hon djupt försjunken, fascinerad och skrattandes till de små kortfilmerna. Jag har alltid sett Wirséns produkter som förkämpar för olikheter. Jag hoppas innerligt att den här debatten inte har en hämmande effekt på hennes konstnärskap.

Jag ser nu fram emot filmen som har Stellan Skarsgård som berättarröst.

/Linda

tisdag 25 september 2012

Om du gillar Alfons...


Så finns Alfonsprylar av alla de slag på Åhléns: dockor, memo, pyjamas och mycket mer. Det som är lite synd är att det känns som om målgruppen är pojkar. De har t ex kalsonger med Alfons men inga trosor.



/Linda

Skratta lagom! sa pappa Åberg - Alfons är här igen

Nu är äntligen en ny bok med Alfons här: Skratta lagom! sa pappa Åberg av Gunilla Bergström. Den handlar om att bli osams och konsekvenserna av konflikten. Pappa Åberg spelar sin vanliga trygga roll och visar hur man löser konflikter utan våld. Jag har tyvärr inte läst boken, men är nyfiken på den!

Vi har två Alfons böcker här hemma och de har vi verkligen närapå slitit ut. Min dotter är väldigt förtjust i Alfons och jag också. Det är verkligen inte alltid en bok går hem hos både barn och förälder, men med Alfons är det så. Jag är så förtjust i Alfons lugna, ocoola  pappa som lufsar runt i sina tofflor.





Vi har Alfons och hemlige Mållgan leker. Det är nog en bok som vänder sig främst till 2-3 åringar. Den har flikar som man drar upp på varje sida och då dyker Hemlige Mållgan upp. Men faktum är att Annie har älskat den här boken från det att hon fick den på sin 3 årsdag tills nu då hon är 4½. Hon tycker fortfarande om att dra upp flikarna och hon kan boken utantill.


Vi har även underbara God natt, Alfons Åberg. Hög igenkänningsfaktor för föräldrar till barn i åldern 3-4 utlovas i denna klassiker. Pappan visar prov på stor uthållighet och ett hav av tålamod då Alfons inte kan somna. Retrofärgerna, illustrationerna av Bergström, den indirekta humorn och igen-känningsfaktorn gör God natt, Alfons Åberg till en stor favorit hos oss. Vilka är era favoriter? Eller finns det någon Alfons som ni tycker sådär om, eller är är det någon som absolut inte kan med Alfons?


/Linda



måndag 24 september 2012

Sagomuseet i Ljungby



Om du har vägarna förbi Ljungby så missa inte mysiga Sagomuseet i Ljungby. Det är ett rätt litet men roligt, intressant och inspirerande museum som är väl värt en liten omväg. Det är dessutom mycket barnvänligt. 

Barn och modiga vuxna kan krypa in i Midgårdsormens mun och till en liten upplyst grotta med stjärnhimmel.

Det finns en hel del att se och uppleva. Du kan gå runt själv eller med guide.





Då du är klar kan du välja att komma ut ur museet genom att ta tunnel -rutschkanan från andra våningen rakt ut i den fina trädgården.
/Linda

Var är alla barnen?

När jag var i bokhandeln och letade böcker till Ebbes bibliotek fastade jag direkt för en bok vid namn Var är alla barnen? av Håkan Jaensson och Ingela P Arrhenius utgiven på Alfabeta. I boken får läsaren följa med massa barn hem och se vad de har för sig innan läggdags. Några av barnen leker, andra badar och en del tittar på TV. Så där lite lagom avancerad handling för en ett-till-treåring.

Det som framför allt gjorde att jag fastnade för boken var dock dess illustrationer. Det är en härlig kombination mellan modernt och retro som tilltalar mig. Att illustrationerna är gjorda i ett datorprogram syns tydligt och miljöer som visas är också de nutida, men samtidigt vilar det något gammaldags över hela designen. En snygg bok helt enkelt.



Ebbe känns än så länge lite för liten för Var är alla barnen? men det ska bli jättekul att att leta efter barnen tillsammans med honom om ett litet tag. Och framför allt, njuta av bilderna.

/Moa

söndag 23 september 2012

Vill du läsa?

För en massa herrans år sedan köpte jag tre böcker på loppis. Jag kunde helt enkelt inte motstå Vill du läsa?-böckerna från tidigt 1950-tal av Elsa Beskow och Herman Siegvald. Det är något speciellt med begagnade böcker, de har liksom en historia. Den lilla flicka som lärt sig läsa med dessa tre böcker heter Barbro Jonasson. Hon har nämligen skrivit sitt namn så prydligt och fint på framsidan. Tänk att en hel generation lärt sig läsa med hjälp av dessa böcker.

 Detta är dock en tanke som är både lite härlig och samtidigt skrämmande. Böckerna är underbart fina och bilderna, speciellt de som är i färg, är otroligt vackra och välgjorda. Men samtidigt förmedlar läseböckerna ett uppdelat könsideal där pojkar och flickor ska veta sin respektive plats i livet. Flickorna i Vill du läsa?-böckerna får leka med dockor, baka kakor och drömmer om att ta hand om föräldralösa barn medan pojkarna roar sig med båtar, bilar och att äta upp kakorna. Här är ett utdrag ur bok nummer tre i serien:
I en bil, som kunde gå utan någon som sköt på, Klas och Bibbi ställde färden ut i stora, vida världen. Klas vid ratten som sig bör var naturligtvis chaufför. För att inte vara utan lilla Bibbi skötte tutan.
Tja, vad ska man säga. Kul för lilla Bibbi att hon i alla fall fick sköta tutan. "Du ska veta din plats lilla vän..." Jag tycker dock inte att böckerna är oanvändbara för det. Tvärtom. Jag kommer absolut uppmuntra Ebbe att läsa böckerna när han blir större, men det krävs att vi som föräldrar diskuterar innehållet med honom. Vi måste hjälpa honom att ifrågasätta och ställa kritiska frågor till böckerna. Och varför inte använda ett av alla tips från Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 om hur man kan läsa genussmart med sitt barn.

Flickans lott i livet?
Jag hoppas i alla fall att Barbro Jonasson, böckernas första ägare, växte upp och trots de rådande normerna i samhället kände att hon kunde bli vad hon ville. Och att hon inte bara fick vara passagerare och sköta tutan, utan också vara den som styr.

/Moa
 

"I see you" - Avatar

Såg ni Avatar igår kväll? Jag hade sett den en gång förut på bio, men ville gärna se den igen. Om man bortser från att huvudkaraktärerna är långa, blåa utomjordingar har filmen helt klart sina poänger. Fina miljöer och ett viktigt budskap bland annat.

Bild lånad från Google
Att filmen började först halv tio och höll på till ett känner jag dock av idag. Lite dumt av fyran att lägga en så lång film så sent och framför allt trycka in femtioelva reklampauser. Men men, vad gör det om man är lite trött en söndag å andra sidan?

/Moa

lördag 22 september 2012

Den finurlige Jan Lööfs Bilderbok

Kommer ni ihåg 70-talsklassikern Skrot-Nisse? Jag minns framför allt de humoristiska och detaljerade illustrationerna. Upphovsmannen bakom Skrot-Nisse heter i alla fall Jan Lööf och han är aktuell med en lite annorlunda pekbok. Den heter kort och gott Jan Lööfs Bilderbok och är lite smått fantastisk. Bilderboken saknar handling men bilderna är så fantasifulla att hjärnan går på högvarv ändå.

Det härliga med denna bok är att den är i A4-format, alltså mycket större än vanliga pekböcker. Ebbe nästan försvinner in i boken när han bläddrar. Bilderboken har också tjocka kartongsidor och är alltså mycket tålig. Bilderna är så klart detaljerade och underbart finurliga, precis som de brukar vara när Jan Lööf har varit i farten.


Jan Lööf var även en av årets sommarpratare i P1 Sommar. Jag har tyvärr inte lyssnat på hans sommarprat än men jag ska försöka göra det snart.

/Moa

Melodikrysset

Bild lånad från sr.se

Lördagsmornar är nog en av veckans höjdpunkter. Vi brukar gå upp så där lagom tidigt ( kl 7) och äta frukost i lugn och ro, leka lite och när klockan slår 10 rattar vi in P4. Då börjar nämligen Melodikrysset med Anders Eldeman. Jag och min sambo tar dagens andra kopp kaffe, löser det ibland ganska kluriga krysset och Ebbe dansar till musiken. En perfekt start på dagen helt enkelt.

Spelar ni Melodikrysset?

/Moa

onsdag 19 september 2012

Läs, läs och läs igen!

Bild lånad från Google
Om du som förälder vill ge ditt barn en ovärderlig gåva, något som aldrig blir förlegad eller onödig och som kommer gagna ditt barn genom hela livet, LÄS för ditt barn. Att introducera barn för litteratur och väcka läslusten är något av det viktigaste du kan göra för dina barn. Som lärare märker jag tydligt hur elever med läsvana inte bara har lättare att förstå och ta till sig innehållet i  läroböckerna, utan att dessa elever också uttrycker sig tydligare i skrift och till viss del även i tal. Litteratur är också en tillflyktsort, en verklighetsflykt, som barn och ungdomar behöver för att få utlopp för sin fantasi och öva sin empati.


Bild lånad från Google
Trots dessa fördelar har forskning visat att vi svenskar läser i allt mindre utsträckning för våra barn idag än förr. P4 Kalmar rapporterar om att idag läser en av tre föräldrar för sina barn varje dag vilket verkar vara en minskning om man jämför med tidigare undersökningar. Samtidigt skriver Skolverket att svenska elevers läsförståelse har försämrats under de senaste tio åren och var femte elev når inte upp till den grundläggande nivån som krävs för att tillgodogöra sig andra kunskaper.




Detta är allvarligt. För att Sverige som samhälle ska fungera måste samhällsmedborgarna kunna läsa och förstå innehållet i till exempel dagstidningar. Men, det finns en lösning och det är en trevlig, mysig och angenäm sådan. Om du som förälder vill ge ditt barn en ovärderlig gåva, något som aldrig blir förlegad eller onödig och som kommer gagna ditt barn genom hela livet, läs, läs och läs igen!
Bild lånad från Google

/Moa

tisdag 18 september 2012

Normbrytande bokförlag

Bild lånad från Google
För dig som är intresserad av barnböcker som bryter mot de i samhället rådande normerna och lyfter fram karaktärer av alla de slag kan jag rekommendera följande bokförlag. Sagolikt bokförlag skriver så här på sin hemsida:
Det är vi vuxna som måste ge alla barn förutsättningarna att      okritiskt se sig om i världen. Barn bär på de fördomar vi ger dem. Barn är så öppna som vi tillåter dem att vara. Vem som helst ska kunna älskas oavsett kön, ålder, utseende, hudfärg eller religion. Vi tycker att det är så otroligt viktigt att barn får vara barn så länge det går. Att sagorna som barn läser eller får lästa för sig ger dem just det som de behöver för att utvecklas till empatiska och fördomsfria vuxna.
 Några av de böcker som ges ut på Sagolikt bokförlag är Jösta och Johan, en berättelse om två giraffer som vill skaffa barn, och Kalle med klänning, om Kalle som trivs allra bäst i en rosa klänning.


Ett annat bokförlag som också inriktar sig på normkritiska barnböcker är Olika förlag. Deras vision är:
Bild lånad från Google
På OLIKA vill vi ge ut böcker som utmanar stereotyper och förlegade normer och traditioner i litteraturens värld. Ibland gör vi det med buller och bång och ibland lite mer diskret. 
Olika förlag ger bland annat ut serien om Kivi, den första barnboken som inte lägger vikt vid huvudkaraktärens kön utan som istället använder det omtvistade pronomenet hen. Den fantastiska handboken i genussmart barnuppfostran, Ge ditt barn 100 möjlighet istället för 2 som jag skrev om här, ges också ut på Olika förlag.

Vombat förlag är ytterligare ett bokförlag värt att nämnas i sammanhanget. På deras hemsida kan man läsa följande:
Välkommen till ett annorlunda barn- och ungdomsboksförlag. Vombat förlag är det lilla förlaget som tänker stort. Vår grund är tanken om allas lika värde genom synliggörande. Vår primära målgrupp är barn och unga vuxna från 2-18 år. Tanken med våra böcker är att visa många olika aspekter av barn och ungdomars liv utan att det som bryter mot, det vi ibland kallar, normer framställs som något avvikande eller något som måste problematiseras. 
Bild lånad från Google

Till sist vill jag också lyfta fram Avaltea, också det ett förlag som utmanar den rådande normen i barnböcker. De ger bland annat ut böckerna om Melvin.
 /Moa

måndag 17 september 2012

Vad ska vi göra?

Häromdagen köpte jag en ny bok till Ebbe. Det blev ytterligare en kartongbok, det vill säga en bok med tjocka pappsidor. Jag hoppas verkligen att ett pris av något slag har delats ut till den person som kom på kartongboken. Dessa tjocka, stryktåliga böcker är ju toppen för nyfikna bebisfingrar och kliande tandkött.

Hur som helst, denna gång föll lotten på en klassiker i nytappning, nämligen ramsan Vad ska vi göra? av Lennart Hellsing med helt nya illustrationer av Emma AdBåge. Boken är utgiven på Rabén & Sjögren. Jag är inte särskilt road av vanliga pekböcker med bilder på ankor och vällingflaskor och då blir detta en bra kompromiss. Hellsings fyndiga rim får mig att dra på smilbanden och Ebbe tycker om rytmen i ramsan. Win, win alltså!


Tyvärr är jag inte superförtjust i Emma AdBåges illustrationer. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför men de tilltalar inte riktigt mig. Kanske är det inte illustrationerna i sig utan mer det faktum att bakgrunden är helvit och den vita färgen dominerar varje uppslag, vilket i mina ögon blir lite tråkigt. Å andra sidan kan det vara så att det hjälper barnet att urskilja bilderna. Illustrationerna är dock inte gjorda för att tilltala mig utan mitt barn och det verkar de lyckas med. Ebbe gillar sin nya bok. Han bläddrar, bankar och biter i den så fort han kommer åt, precis som det är menat.



/Moa

söndag 16 september 2012

Panduro lanserar cupcake kit

Panduro

Panduro lanserar nu cupcake kit. Du hittar verkligen ALLT på Panduro nu för att göra de mest fantastiska cupcakes utan att vara ett bakgeni.

De har vuxenkit såväl som barnkit. Allt är väldigt  färgglatt och bara fantasin sätter gränser.

/Linda

lördag 15 september 2012

Svenne

Bild lånad från Google
Sydsvenskans recensenter har sammanställt en lista med årets bästa barn- och ungdomsböcker. I listan omnämns bland annat ungdomsboken Svenne av Per Nilsson, en ungdomsbok jag läste för några år sedan. Hur Svenne hamnade under årets bästa barn- och ungdomsböcker är dock oklart då den har några år på nacken.

Jag är själv lite ambivalent till Svenne. Den var spännande men lämnade allt för många frågor obesvarade och höll inte riktigt samma klass som de Per Nilsson-böcker jag läst tidigare. Jag håller helt klart med Ulla Lundqvist (DN) i hennes recension av boken.

Behöver ni litteraturtips till era ungdomar kan det i alla fall vara väl värt att ta en titt på listan. Här hittar ni Årets bästa barnböcker enligt Sydsvenskan.

/Moa

fredag 14 september 2012

Läs genussmart!

Ebbe fick en bitvänlig kartongbok om Mumin av sin mormor för några veckor sedan. Han älskar Muminboken, såpass mycket att den nu håller på att falla i bitar av all kärleksfull behandling. Boken handlar om Muminfamiljens besök på stranden. Jag kan dock inte låta bli att reagera på den könsstereotypa uppdelningen av uppgifter som Muminfamiljen har. På sista sidan kan man läsa hur familjen, efter en härlig dag på stranden, njuter av Muminmammans matkorg.


I den fantastiska "handboken" Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2, som jag skrev om här, kan man läsa om hur barnböcker har en tendens att dela upp vad flickor respektive pojkar gör och hur de beter sig. Flickor beskrivs bland annat som passiva, känsliga, snälla och hjälpsamma medan pojkar beskrivs som aktiva, starka och modiga. Naturligtvis finns det flickor som är snälla och hjälpsamma, och det är inget fel med det. Men det finns också pojkar som är det, precis som det finns flickor som är starka och modiga. Och det är just här problemet ligger.

Sista meningen i Ebbes bok om Muminfamiljen stör mig alltså just för att den faller in i vad som förväntas av flickor, att vara den hjälpsamma och husliga. Varför kan inte Muminpappan lika gärna ha packat matkorgen?  Ett av alla toppentips man kan läsa i Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 är att helt enkelt prova att byta ut han mot hon och tvärtom. Så istället för att varje gång berätta för sitt barn att det är Muminmammans härliga matkorg som Muminfamiljen njuter av kan du varannan gång låta det vara Muminpappan som står för fikat. 


Superenkelt och genussmart! Prova själv att byta kön på huvudkaraktären i valfri bok och se hur ert barn, och kanske framför allt du själv, reagerar.

/Moa

torsdag 13 september 2012

Barn skapar mirakel när de läser (Astrid Lindgren)



Och det är verkligen något så magiskt med barn och böcker. Magda dras som en magnet till böcker. Hon har aldrig varit ett barn som roar sig själv speciellt länge, förutom då hon tittar i sina böcker: hon bläddrar och bläddrar, tittar på sidorna, gör ljud, skrattar, pillar.

Jag blir så varm i hjärtat av att se hennes intresse för böcker och hoppas att hon aldrig kommer tappa det!

onsdag 12 september 2012

Gonattvisor - Lilla Barnkammarboken


I helgen hittade jag en Barnkammarbok på rea på Åhléns i Sickla. Istället för 159 kr så betalade jag 129 kr. Den kommer med en CD med några av sångerna i boken. Jag har fått för mig att det vore så mysigt att efter kvällsboken avsluta med att sätta på en CD med gonattvisor.

Boken har ett mindre format än de vanliga barnkammarböckerna. Den innehåller 26 gonattvisor och 12 av dessa finns på medföljande CDn. Jag blev tyvärr något besviken. Det är förvisso flera mycket kända gonattvisor i speciellt boken som t ex John Blund, Sov du lilla videung och Trollmors vaggvisa. Dock är majoriteten av visorna helt okända, exempelvis Vi har en tulta med ögon blå, Sussilussa, Kaprifol och Vaggvisa för liten grön banan. Jag känner iallafall inte igen dem. På  CDn är få av de kända gonattvisorna med och de kända har poppats upp, t ex Blinka lilla stjärna och Tryggare kan ingen vara, och är snarare uppiggande än sövande. 

Vi kommer lyssna då och då, vi kommer sjunga med i bokens visor, men min jakt på den ultimata boken och CD skivan med gonattvisor går vidare. 

Ni som har den, vad tycker ni om den? Eller har ni kanske tips på den där CDn och boken med gonattvisor som knockar alla andra?

Urvalet till Lilla Barnkammarboken - Gonattvisor har gjorts av Lotta Bergqvist och Annika Lundeberg. Barnkammarböckerna ges ut av Bonnier Carlsen

/Linda

tisdag 11 september 2012

Pippi, pirater och monsterkakor


Rose-Maries Zack fyllde 4 år i helgen och fick ett riktigt pirat- och pippikalas. Han hade bjudit Annie och Magda fick följa med på ett bananskal så att säga. Vi fick så mycket gott att ni anar inte. RM hade bakat så coola kakmonstret cup cakes, pippikakor och världens godaste brownies med jordnötssmörgodisar i, MUMS!!
Sen kom en riktig pirat med skattkarta. Annie berättade hemma att hon trodde det var Zacks pappa, men ingen visste helt säkert. De hittade en kista med en massa gott i - Succé!

Magda var självklart Herr Nilsson, en riktig busapa som inte ville vara med på kort och Annie var Pippi. Även Lilla Gubben fick följa med. Jag var Prussiluskan.